marleneh

Nu har jag & Daniel vart på visning av en av alla de lägenheter vi sökt. Vi var ju som väntat inte själva på visningen men vi var i alla fall ett urval hon valt för visning, var ju många fler än så som sökte. Vad ska man säga om lägenheten då? Den låg i Högdalen (Bandhagen) och var en 2:a..inte så jättefin men inte ofräsch heller. Mycket hål på väggarna.. :/ Typ en 50-tals lägenhet som verkligen skulle behöva renoveras men som säkert skulle bli helt OK när jag å Daniel inrett som vi vill ha det... Hyran var helt OK. Hon som äger lägenheten bad oss maila om vi fortfarande var intresserade när vi kom hem från visningen. Det står mellan oss, en japansk utbytesstudent och en frilansjournalist med pojkvän, typ. Ingen aning om våra chanser, försökte vara mitt charmigaste jag... Hade känslan när jag gick därifrån att den här måste vi bara fixa (är ju den enda lyan vi kommit så här långt med hittils). Men så på hemvägen, ringer en vän till Daniel och frågar om vi fortfarande letar boende... Han känner nämligen en som vill hyra ut en lägenhet centralt..!

Lät för bra för att vara sant! Vi skulle också helst bo där så länge som möjligt.. kan det bli bättre?! Hyran var tom lägre än för den lägenhet vi just vart och kollat på. Men vart klämmer skon då? Han som skulle hyra ut kunde inte ge besked förrän i helgen... så vad säga till den tjej vars lägenhet vi just kollat på?

Är rädd för att vi måste säga nej till henne innan vi vet hur det blir med andra lägenheten.. eftersom vi vill ha den andra lägenheten så himla mycket mer... Är även rädd för att känna mig så pressad att vi säger ja till den första lägenheten (eftersom vi inte har någonstans och bo nästa lördag just nu) och sen få veta att vi kan få den som låg mer centralt...

Jäkla skit! Varför kan saker aldrig bara vara enkla? Hoppas sååå på den där lägenheten som Daniels vän tipsade oss om... snälla, låt oss få den.